Syfte Jag valde att göra mitt specialarbete om Astrid Lindgren av många olika anledningar. Den största anledningen är att jag sedan jag var liten läst hennes böcker och haft henne som favorit författare. Jag har nog läst de flesta av hennes böcker och tyckt om alla! Jag har även sett dem på film, lekt Pippi, sjungt Pippi-sången, fått Pippi-peruker osv Jag vet inte om jag har någon favoritbok, men som Ni märker så ligger Pippi-böckerna mig "varmt om hjärtat". Nu tycker jag att det ska bli jätte intressant att ta reda på lite om människan bakom Pippi, Emil och alla de andra barnen i böckerna. Jag har många frågor som jag vill ställa till Astrid Lindgren och därför kommer jag att skriva ett brev till henne som jag hoppas att hon svarar på. En annan anledning till att jag valde att göra mitt arbete om henne är att jag ändå antagligen skulle vilja läsa några böcker om henne. Jag hoppas att jag kommer att tycka att det är intressant och att jag valt rätt ämne. Inledning Astrid Lindgren är en av mina och väldigt många andras favorit bland alla barnboksförfattare. Hon kan skriva så otroligt fantasifulla böcker och hon skriver så att både barn och vuxna förstår. Astrid är känd som en lite smått kaxig och väldigt pigg tant i sina bästa år. Även fast hon är ca. 90 år så är hon en riktig krut-tant fortfarande. Det finns väldigt mycket skrivet om Astrid Lindgren, biblioteket har många böcker och letar man på internet kommer det upp flera tusen olika sidor om henne, både sådana som privatpersoner och företag har gjort. Astrid är nog en av mina största idoler och det kommer hon alltid att vara. Hoppas att du genom mitt arbete kan lära dig lite mer om Astrid. Barndomen Varför har Astrid blivit en av världens mest älskade barnboksförfattare? När hon själv svarar på den frågan säger hon att det beror på att hon hade en så lycklig barndom. Astrid föddes på bondgården Näs utanför Vimmerby, den 14 november 1907. Astrid hade tre syskon. Gunnar som var knappt ett år äldre och två småsystrar, Stina och Ingegerd som var några år yngre. Astrids föräldrar hette Hanna och Samuel August. Samuel var bonde. När Astrid beskriver sin barndom låter det som om hon hade en underbar uppväxt och så var det nog också. Hon tyckte att hon hade en sådan otroligt stor trygghet i föräldrarna som älskade varann så mycket. Samuel var bara 13 år när han såg Hanna första gången, och han blev kär för resten av livet. Båda Astrids föräldrar var fina och ovanliga människor. Men pappan var något speciellt. Han var inte bara en varm och god människa som var omtyckt av alla. Han var dessutom en mycket lycklig människa. Han var nöjd med vad livet gav. Att få leva nära en människa som är så full av värme och glädje måste verkligen ge ett barn en grundkänsla av att livet är så där lyckligt. Och det är just det Astrid visar i sina böcker. Hon hämtar ju nästan all sin berättarlust från sin barndom. Vimmerby Alldeles i närheten av Näs låg Vimmerby och det är den staden som Astrid sett framför sig när hon skrivit väldigt många av sina böcker. Det är här Madicken och Alva går och handlar, det är här Pippi Långstrump går runt i affärer med sin stora väska full med guldpengar. I bok efter bok har Astrid tänkt på de små trähusen, de backiga gränderna och kullerstensgatorna. Och det märks i hennes böcker hur mycket hon tycker om dem. Speciellt i böckerna om barnen i Bullerbyn så berättar hon om hennes barndom. När de gjorde gångar i höet och sov på höskullen berättar hon om vad hon själv gjorde. Och Annas och Brittas farfar som bara satt i en gungstol och berättade om förr i tiden, det var Astrid riktiga farfar. Fostrades till att tro på gud Astrid tycker att det är två saker som speciellt gjorde hennes barndom som den var. Trygghet och frihet. Det var tryggt med föräldrarna sominte bara brydde sig om barnen utan även varann och som alltid fanns där, men som lät dem leka så fritt. Visst fostrades de hårt och till att tro på gud, men när de lekte var de fria och aldrig övervakade. När Astrid var liten lekte barnen mycket mer än vad barnen i våran tid gör. De lekte och lekte, Astrid sa i en intervju att det var underligt att de inte lekte ihjäl sig. "Plötsligt flög en dyster skugga över Tommys ansikte. -Jag vill aldrig bli stor, sa han bestämt. -Inte jag heller, sa Annika. -Nä, det är inget att stå efter, sa Pippi. Stora människor har aldrig någonting roligt. Dom har bara en hoper tråkigt arbete och fåniga kläder och liktornar och kumminskatt. -Kommunskatt heter det, sa Annika . -Ja, samma smörja är det i alla fall, sa Pippi. Och så är dom fulla av vidskepligheter och galenskaper. Dom tror att det ska hända en stor olycka, om dom råkar sticka kniven i mun och sådär". Det var en bit ur boken Pippi Långstrump. Jag tror att det var så Astrid kände för att bli stor. Naturen Det som Astrid minns bäst från barndomstiden är ändå inte människorna, utan det är naturen. Där Astrid klättrade i träd, plockade smultron, vandrade på en äng med nyuppsatta höhässjor. Astrid säger att hon fortfarande minns doften när det blev sommar. Och hon minns när vintern kom. När man kom in till ladugården med blåfrusen näsa. Även fast Astrid Lindgren nu är 91 år så är hennes minne bra och hon kan fortfarande berätta hur det var på den tiden. Hur var Astrid som liten flicka? Hon var en väldigt livlig flicka och väldigt påhittig, säger de som kände Astrid från den tiden. Det var roligt att leka med henne för hon hittade alltid på lekar. En av hennes bästa vänner var Anne-Marie, och det är den flickan hon berättar om i Madickenböckerna. Ann-Marie beskriver Astrid som en mycket vig person, när hon var liten. Hon älskade att klättra i träd, när de hade gymnastik klängde Astrid uppe i taket som en apa. Och tänk hur många av Astrids böcker som handlar om att klättra! Madicken och Mia tävlar om vem som vågar balansera på skolhusets tak, poliserna jagar Pippi på taket osv… Astrid börjar skolan Den 7 augusti var det inskrivning i Vimmerby småskola. Astrid var klädd i smårutig klänning och gick dit med sin mamma. På den tiden var det både en fröken och en präst som tog emot barnen första dagen i skolan. Prästen ropade upp barnens namn och sen fick de gå fram och ställa sig i rad vid katedern och hälsa på fröken. Många barn var väldigt rädda och blyga, även Astrid. Två tvillingar var så rädda att de kissade på sig. När prästen ropade upp namnet Astrid Ericsson (hon hette ju så som barn) började Astrid att gråta. Men när prästen sa att hon inte behövde stå i kön om hon var blyg, att hon kunde gå och sätta sig, då tog gråten slut. Nähä! Hon ville ju absolut stå i kön. Framför henne stod en söt, svarthårig flicka som Astrid ville bli bekant med. -Jag började peta lite på henne, har hon berättat. Sen petade jag mer. Och ännu mer. Då vände hon sig hastigt om och gav mig en så ilsken och bestraffande blick, att jag trodde jag skulle sjunka genom golvet. Men så småningom blev flickorna bänkkamrater och bästa vänner, hon hette Märta. En annan av Astrids nära vänner var Anne-Marie och det är henne Astrid berättar om i Madicken böckerna. Ungdomstiden När Astrid upptäckte att hon inte kunde leka längre Astrid minns när hon upptäckte att hon inte kunde leka längre. Hon tyckte att det var fruktansvärt. Så här berättar hon om den dagen då hon upptäckte det: " Prästens dotterdotter lekte vi alltid med när hon kom till Näs på ferierna. Men en sommardag när hon kom och vi skulle börja leka i vanlig ordning, så upptäckte vi plötsligt att vi inte kunde leka längre. Det gick bara inte. Det kändes fånigt och sorgligt, för vad skulle vi göra när vi inte kunde leka? Vi var väl 12 eller 13 då och då var barndomen slut." Astrid tyckte att tonåren var som ett tillstånd helt enkelt. Helt livlöst. Hon fanns till, inget mer. Hon tyckte inte att något hände, nu när hon inte kunde leka mer… vad skulle hon då göra? Astrid hängde ihop med busiga tjejer Astrid var aldrig kär och inte tyckte hon att hon var söt heller. För att trösta sig blev hon busig. Hon höll ihop med ett gäng flickor som ansågs vara bråkiga och uppkäftiga. De satt och skrattade och pratade på lektionerna så att lärarna blev arga. Det kunde verka som om hon hade väldigt roligt, men innerst inne var hon nog bara ledsen. Realexamen 1923 tog Astrid realexamen med bra betyg. Då var hon 16 år. Hennes bästa ämne var Svenska. Redan då var hon duktig på att skriva och det spred sig i stan. Året därpå blev hon erbjuden jobb på Vimmerby tidning. För 60 kronor i månaden skulle hon skriva notiser och korta reportage. När Astrids ungdomstid tog slut När Astrid var 18 år blev hon med barn. På den tiden var det skandal att bli med barn om man inte var gift. Och Astrid ville absolut inte gifta sig med barnets pappa. För att slippa undan allt skvaller flyttade hon från sin barndomstrakt, till Stockholm. Där utbildade hon sig till sekreterare och började arbeta på kontor Lasse När Astrid var 19 år föddes Astrids son, Lars. Men att vara ensamstående mamma på den tiden, det gick bara inte. Det fanns inga daghem och inga dagmammor. Det här gjorde att Astrid blev tvungen att lämna bort sin pojke till ett fosterhem tills hon ordnat upp sitt liv. Astrid beskriver de åren som en enda stor längtan. Vartenda öre hon kunde lägga undan använde hon för att åka och hälsa på Lasse. Men till slut, när hon var 23 år, stod hon inte ut längre. Hon hämtade hem Lasse, hade honom först på ett inackorderings rum, lät rumsvärdinnan passa honom på dagarna och sedan fick han vara hos Astrid föräldrar i Näs. Lasse är död nu, han dog i en svår sjukdom. Men i ett TV-program där han berättade om Astrid sa han: "Hon är inte som alla andra mammor. Hon satt inte på en bänk i sandlådan och tittade när vi lekte. Hon var med själv". Sture När Astrid var 23 år hade hon hittat den man hon ville gifta sig med. Han hette Sture Lindgren och var hennes chef. På våren 1931 blev Astrid Ericsson fru Astrid Lindgren. Familjen flyttade in i en tvårumslägenhet på Vulcansgatan som var en liten hemtrevlig gata, full med bagerier och tobaksaffärer. Då var Lasse 4½ år. Tre år senare fick Astrid och Sture en flicka, Karin. Barn och ungdomsböcker av Astrid 1944 Britt-Mari lättar sitt hjärta 1945 Kerstin och jag 1945 Pippi Långstrump 1946 Pippi Långstrump går ombord 1947 Alla i barn i Bullerbyn 1948 Pippi Långstrump i Söderhavet 1949 Mera om oss barn i Bullerbyn 1949 Nils Karlsson-Pyssling 1950 Kajsa Kavat 1950 Kati i Amerika 1951 Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt 1952 Bara roligt i Bullerbyn 1952 Kati på Kaptensgatan 1953 Kalle Blomkvist och Rasmus 1954 Mio, min Mio 1954 Kati i Paris 1.. Lillebror och Karlsson på taket 1957 Rasmus, Pontus och Toker 1959 Sunnanäng 1960 Madicken 1961 Lotta på Bråkmakargatan 1962 Karlsson på taket flyger igen 1963 Emil i Lönneberga 1964 Vi på Saltkråkan 1966 Nya hyss av Emil i Lönneberga 1968 Karlsson på taket smyger igen 1970 Än lever Emil i Lönneberga 1973 Bröderna Lejonhjärta 1976 Madicken och Junibackens Pims 1979 Pippi Långstrump har julgransplundring 1981 Ronja Rövardotter 1984 När lilla Ida skulle göra hyss 1985 Emils hyss nr 325 1986 Inget knussel, sa Emil i Lönneberga 1987 Assar Bubbla 1991 När Elisabet pillade in en ärta i näsan 1993 Jullov är ett bra påhitt, sa Madicken Bokrecensioner Jag har läst och sett på väldigt många filmer av Astrid. Jag kunde inte välja ut bara några få att göra recensioner på… så det blev några stycken. Jag har skrivit om några berättelser ur Nils Karlsson Pyssling och det gjorde jag för att jag inte tror att det är så många som har läst dem. De är ju inte så kända som Pippi, Emil och de andra. Jag skulle vilja göra ännu fler bokrecensioner, men jag antar att det redan är lite för mycket av dem. Du är inte klok Madicken Madicken är en glad och snäll tjej på 7 år med ett mycket stort hjärta. Det kan ibland ställa till problem för henne. Hennes lillasyster Elisabeth brukar säga "-Du är inte klok Madicken, det har du aldrig varit" och kanske stämmer det. De bor i en villa på Junibacken med pappa Jonas, mamma Kajsa och tjänsteflickan Alva. Som grannar har de Abbe och hans föräldrar. Abbe tillbringar den mesta tiden med att baka kringlor och Madicken älskar honom av hela sitt hjärta. Madicken råkar ut för många saker. "Lus-Mia" som är en fattig tjej och går i Madickens klass gillar inte Madicken. Hur snäll Madicken än försöker vara mot henne, bjuder på smörgåsar till lunchen när inte Mia har egna osv. så är ändå Mia elak tillbaks. Mia utmanar Madicken i att gå på taket för att se vem som är modigast av de två. Mia trodde givetvis inte att Madicken skulle våga gå, men det gör hon, så själv så säger hon att hon "alltid blir så snurrig när hon inte har ätit något" och avstår från att gå på taket. När Madicken får nya sandaler så råkar hon i slagsmål med Mia och hennes syster Mattias och Mia slänger iväg sandalen. Madicken hade tagit sandalen i smyg och fick egentligen inte det för mamma Kajsa. Men egentligen, så är det kanske synd om Mia säger pappa Jonas. Hon går barfota och har trasiga kläder. Är så smutsig att hon har fått löss, därav namnet Lus-Mia. När Mia tar överlärarens plånbok så får hon stryk, men Madicken står inte ut med att se Mia bli slagen så hon säger högt "NEJ". Efter den dagen är Mia och Madicken kompisar. De blir avlusade tillsammmans, hoppar omkring i sjön osv… En dag blir Madickens älskade Abbe sjuk i lunginflamation och Abbes pappa skriver ett brev till Madicken att hon ska be för Abbe, själv kan han inte göra det. För han har gjort så många dumma saker, druckit sprit och sånt. Vad ska hända härnäst? Kommer Abbe att bli frisk? Den här recensionen har jag gjort på filmen Du är inte klok Madicken. Det här är en film som man blir glad av att se. Den är verklig, så att man känner igen sig. Jag gillar att Madicken försöker vara så snäll mot Mia som möjligt, för Mia har det ju inte så lätt, säger "NEJ" till överläraren när han slår Mia. Att Mia senare kommer till Madicken och försöke säga förlåt på sitt eget sätt. Det är så fint att de blir kompisar till slut. Betyg: J J J J J J J J (8) Madicken fick sitt namn efter Astrid Lindgrens barndomsvän Anne-Marie från Vimmerby, "hon som bar det äventyrliga i sig". Historien om Madicken än berättad i tredje person. Bröderna Lejonhjärta Skorpan är sjuk, han har lunginflamation och när hans mamma inte visste att han hörde sa hon att hon trodde att Skorpan skulle dö snart. Skorpan eller Karl som han egentligen heter låg i sin säng och hostade. Han längtade till att hans bror, Jonathan skulle komma hem från skolan för han var alltid så uppmuntrande. Skorpan älskade Jonathan mest av allt i hela världen. Jonathan säger att när Skorpan dör så ska han komma som en vit duva ner på jorden och sitta där i fönstret. När Skorpan är rädd för att dö så säger Jonathan att man kommer till Nangijala när man dör och där är dagarna så korta att det inte alls kommer att ta länge innan Jonathan också kommer dit. I Nangijala är allt möjligt. Han skulle inte ha ont mer och inte behöva hosta. Han skulle kunna simma i sjön och meta. Men det blev inte så som alla trodde att det skulle bli. Jonathan var älskad av alla, hans och Skorpans föräldrar var verkligen stolta över honom. Han var duktig i skolan och såg verkligen bra ut, Karl tycker att hans ser ut som en prins i hans halvlånga, blona hår och blåa ögon. Men en dag så började huset där bröderna bodde brinna. Jonathan försökte rädda Skorpan som låg i sin kökssoffa. Men när Jonathan hade Skorpan i sin famn hade elden redan tagit över i hela huset. De hade ingen annan utväg än att hoppa från höghuset de bodde i längst upp. Så Jonathan hoppade med Skorpan på ryggen. När de landade på asfalten sa Jonathan bara "- Vi syns i Nangijala", sedan dog han. Skorpan, som berättar hela historien säger att han visste att alla önskat att han skulle dött istället för Jonathan. En dag när Skorpan ligger i kökssoffan kommer en liten vit duva och sätter sig i fönstret. Sedan flyger den iväg igen. Kanske, kanske var det Jonathan. Det dröjer inte länge innan Skorpan också dör, han är ju så sjuk. Han kommer faktiskt till Nangijala och Körsbärsdalen där Jonathan, Sofia med alla duvorna och många andra bor. Körsbärsdalen är en fin plats där Skorpan får lära sig simma, rida på sin egen häst Fjalar och mycket mycket mera. Jonathan har ett hus som Skorpan, eller Karl som han egentligen heter får bo i. Jonathan arbetar hos Sofia. Sofia är en kvinna som har många duvor. Jonathan säger att hon är speciell. Det är något speciellt med Jonathans förhållande till Sofia. Ibland brukar de bli helt allvarliga när någon av duvorna kommer hem från sina färder. Till sist får Skorpan också veta vad som pågår. Det är där borta i Törnrosdalen som inte allt står rätt till. I de uråldriga bergens berg - I Tengils land bor en härskare som heter Tengil, då och då kommer han till Törnrosdalen för att framföra olika saker. Nu har Tengil rövat bort Orvar som jobbar tillsammans med Sofia och Jonathan. De jobbar för att få bort Tengil som är en mycket elak man. Han har byggt en mur runt Törnrosdalen där bara vissa som kan lösenordet komma in. Tengil har många som arbetar åt honom och nu har Sofia och Jonathan fått besked från en av duvornas budskap att det finns en förrädare i Körsbärsdalen. De måste ta reda på vem det kan vara. Sofia, Jonathan och Orvar höll innan Orvar blev bortrövad på att planera en kupp mot Tengil. Han måste bort. Men Tengil har en drake som heter Katla, hon lyder Tengils instrument som det bara finns ett av. Draken kan döda människor så lätt som att han bara behöver spruta eld, träffar elden så blir folk förlamade eller dör direkt. Bara Sofia och Jonathan fick den där grejen så att de skulle kunna styra draken. Men nu när Orvar är borta är det ännu svårare. Tengil har också planerat en kupp att han ska döda alla hans motståndare. En dag åker Jonathan till Törnrosdalen för att ta reda på mer. På natten drömmer Skorpan att Jonathan ropar på hjälp. Skorpan börjar då själv sin färd mot Törnrosdalen. Han rider dit på sin häst som han har fått av Jonathan. Men hur ska han komma igenom porten? Var drömmen sann? Vad kan hända på vägen? Hur ska han hitta Jonathan? Var ska han bo? Vem är förrädaren? Frågorna är många. Det enda sättet att få reda på svaren är att läsa boken. Så gör det! Det här är en spännande, sorglig, hemsk, fin och rolig film När jag var liten hörde jag den första gången på band och då grät jag nästan hela tiden för det var så hemskt. Jag älskar den här filmen. En klar 10 poängare! (J J J J J J J J J J ) Den har fått väldigt bra recensioner. Så här skriver Dagens nyheter: "Det är en ren och sann saga, så milt och sant berättat att också barnet hos en gammal vuxen vaknar". Pippi Långstrump Pippi är en glad och mycket påhittig tjej, hon gör dagarna roliga för henne, Tommy och Annika genom att hitta på nya lekar, ord, en massa bus osv… Hon är helt enkelt en toppenkompis. Med Pippi finns alltid nåt att göra, är det inte luftballongsflygning så är det resor till öde öar. Innan Pippi flyttade in i Villa Villekulla så hade syskonen Tommy och Annika ingenting att göra. De hoppades ofta att någon skulle flytta in i Villa Villekulla, det gula stora huset inte långt från dem - någon som hade barn. Och nog var det någon som flyttade. Men bara en tjej vid namn PippiLotta Viktualia Rullgardina Krysmynta Efraimsdotter Långstrump. Föräldralös är hon inte nej, nej, nej, för hennes mamma bor i himlen och ser ner på henne varje dag och hennes pappa är söderhavskung. Men Prusilluskan som är en förnäm och barnkär dam envisas med att Pippi ska flytta in på hennes fina barnhem. Men det går ju absolut inte, vad ska Pippi då göra med hästen Lilla Gubben och apan Herr Nilsson. Och Prusilluskan går verkligen inte med på att de ska flytta in på barnhemmet tillsammans med Pippi. Så att flytta till barnhemmet är verkligen inget för Pippi. Hon klarar sig väldigt bra själv. Hon steker pannkakor, skurar golv, vattnar blommor och allt sånt där man måste göra. Annika och Tommy är där så ofta de hinner. Pippi har långa röda flätor som står rakt ut och är världens starkaste. T.o.m. starkare än sin pappa, Efraim. Kling och Klang, poliserna i stan blir utsatt för många av Pippis bus. När de ser Pippi lyfta sin häst blir de helt förskräckta. Hur ska det gå med en 10årig tjej som är starkare än stans poliser? Efter att Kling och Klang försökt få med Pippi till barnhemmet, och misslyckats, så vill de bort därifrån så snabbt som möjligt. Men det går ju inte för nu står Pippi bakom bilen och håller fast den så att de inte kommer iväg. Stackars poliser. De får då alla möjliga uppdrag. Extra mycket jobb sedan Pippi flyttade till stan såklart. Kling och Klang har två andra "problem" också; Dunderkarlsson och Blom. De två tjuvarna i stan. De åker i fängelse och filar sig sedan ut igen. Dunderkarlsson och Blom blir naturligtvis mycket nyfikna på Pippi, tjejen med guldpengarna. Hon har nämligen guldpengar i en svart kappsäck. Med de pengarna köper hon ibland godis i stans godisaffär, klubbor, polkagrisar, sega råttor och mycket mycket annat. Stans ungar älskar henne för hon bjuder ofta dem på godis, kalas, presenter mm. Pippi-saker Det finns väldigt många kassettband, böcker, filmer, skivor mm om Pippi. Det finns Pippi- spel, pussel, kläder, peruker och mycket annat. Jag kommer ihåg när jag fick min "Pippi-peruk" jag var verkligen överlycklig. Jag älskade alla böcker och filmer om henne och det gör jag fortfarande. Pippi är en så otroligt rolig saga, hon gör allt som alla andra inte får göra med på ett så snällt och oskyldigt sätt. Pippi-böckerna är inte lika några andra böcker och det är nog därför både barn och vuxna gillar dem så mycket. Pippi boken som jag har gjort den här bokrecensionen på heter Pippi Långstrump. Ingrid Nyman har ritat de fina bilderna. Boken är utgiven av Rabén och Sjögren. Det är den första boken som Astrid skrivit om Pippi och den utkom 1945. Den här boken får J J J J J J J J J J (10) av 10. Alltså; en toppenbok som alla borde läsa, stora som små. Hur kom det sig att Astrid skrev om Pippi Långstrump? Sagan om Pippi började 1941. Astrid Lindgrens dotter Karin låg sjuk i lunginflamation och ville höra historier om någon som hette Pippi Långstrump. "Ett namn som just då flög in i hennes febriga huvud. Jag gjorde henne till viljes, hittade på en tokjänta som kunde passa till namnet och fann snart att vi hade fått en Pippi i huset som vi inte kunde bli av med", säger Astrid. 1944 var manuset klart och det gav hon till Karin på hennes 10 års dag. Då hade hon redan berättat om Pippi till sina barn och deras vänner ett bra tag. Men att de blev nerskrivna berodde på att Astrid en dag stukade foten och blev tvungen att hålla sig stilla i ett par veckor. Hon tröstade sig med att skriva ner historierna om Pippi. Så att Astrid Lindgren blev författare berodde helt och hållet på väderleken, om det inte hade snöat i Stockholm en viss marsdag 1944, hade det nog inte blivit så. Det var Ulla Lundqvist som fick det maskinskrivna manuset. På framsidan har Astrid själv ritat en bild av Pippi, som är lite annorlunda än den vi ser. Teckningen visar en lång, smal flicka, med stor mun och brett leende. Hon bär på en kort klänning i rött-blått. Hon står i danspose med enorma skor, som är dubbelt så stor som hennes egen fot. Varför hon har så stora skor? Ja, Astrid har alltid svar: därför att hennes pappa ville att hon skulle ha något att växa i. Nils Karlsson Pyssling Bertil är en kille på 6 år som varje dag bli lämnad hemma av hans föräldrar som jobbar på fabriken. Bertil tycker inte om att vara ensam hemma. Han har tittat igenom böckerna från pärm till pärm, lekt med alla leksaker osv… En dag så bestämmer han sig för att lägga sig på sängen för att tänka på hur tråkigt han hade. Då hörde han något. När han tittade ner på golvet såg han en pojke som inte var större än en tumme. De visade sig att pojken var Nils Karlsson-Pyssling och att han bodde i ett omöblerat rum som han hyrt från en elak råtta som ville ha en ostkant varje månad som hyra. Nisse ville att Bertil skulle följa med honom ner och se hur han hade det. Men hur skulle det gå till? Nisse bodde ju i ett rum under sängen och för att komma dit var han tvungen att gå genom råtthålet som var så litet att Bertil knappt fick in handen. -"Det är inga problem, det är bara att trycka på spiken brevid och säga killevippen", då skulle han bli lika liten som Nisse. Så Bertil följde med. Han hade ju ändå inget att göra och hans föräldrar skulle inte komma förrän om ett par timmar. -Killevippen, sa Bertil och blev liten som en tumme. Sen gick han ner för trappan till Nisses rum. Det var iskallt där nere och så grått och trist som det kan vara. Det fanns inte en enda möbel där. Bertil frågade Nisse om han hade ätit något idag, var han sov och om det inte var kallt. Nisse berättade då att han sov på golvet, men var tvungen att stiga upp och springa 1 gång i timmen för att inte frysa ihjäl. Och ätit, nej, det hade han visst inte gjort idag. Då om Bertil på en idé. Hans syster Märta som dog för ett år sedan hade ju ett dockskåp med säng, skåp, bort och stolar och mycket annat. Det dockskåpet var det ju ändå aldrig någon som lekte med. Så Bertil sprang upp och hämtade en säng, ett bord, ett skåp, stolar och en matta + att han bröt av några gamla tändstickor i pyttesmå bitar så att det kunde användas som ved. Nisse blev så glad att han sa att han skulle älska Bertil så länge han levde. Men sedan kom Bertil på att han inte ätit något idag och att Nisse inte heller gjort det. Så han sprang upp och hämtade 2 russin, en pytteliten bit bröd, ost och en köttbulle. Nisse blev ännu gladare. Men ostbiten ville han spara till råttan som han hyrde lägenheten av. Nej, sa Bertil, jag ska nog ordna ost till dig. Ät du. Vad skulle hända när råttan kom och vad skulle Bertils föräldrar säga om Nisse? Läs boken. Bilderna i den här boken är ritade av Ilon Wikland och boken utgavs av Rabén och Sjögren. Den är inte så spännande, förutom när råttan kommer. Men det gör ingenting, det är en bra bok i allafall. Betyg: J J J J J J J J (8) I Skymningslandet Göran är en pojke som har ont i benet. Av misstag så hörde han en dag när hans mamma sa att hon inte trodde att Göran kommer att kunna gå igen. Men det gör ingenting för på kvällarna kan han, han kan gå, köra spårvagn under vattnet, fiska, simma, allt som han inte kan annars. Det är på kvällarna när Herr Liljonkvast hämtar Göran som allt blir roligt. De åker genom fönsterrutan till Skymningslandet. Över Stockholm flyger de och Göran kan flyga. Det är skymningstimmen som är inne. Många barn blir hämtade, de får lära sig att de verkligen kan göra allt vad de vill göra. När Herr Liljonkvast frågar Göran om han vill köra spårvagn så tvekar Göran först. Han kan ju inte ens gå i vanliga fall, hur ska han då kunna köra spårvagn? "-Spelar ingen roll, spelar ingen roll i Skymningslandet". Och Göran börjar köra. Han kör under vattnet och det går fort. Han och herr Liljonkvast stiger av hos kungen och bestämmer sig för att gå till honom och hälsa på. Sedan får Göran pröva på att köra buss till Skansen. För han kan ju det. "Spelar ingen roll, spelar ingen roll i Skymningslandet". På Skansen är alla djur fria, björnana kommer lufsande och skreiker högt för de vill ha sockerdricka. På ett annat ställe kommer älgarna förbi och stannar och pratar ett tag. När skymningstimmen är slut måste Göran åka hem igen. Men nästa kväll bär det av till Skymningslandet igen. Det här är en sådan där bok som jag tror vill visa att "alla kan-bara man vill". Den är en jättebra bok som jag tycker att alla A.L's böcker är. Jag gillar att Göran kan göra vad han vill och att Herr Liljonkvast hämtar honom dit, han verkar vara så snäll. Jag gillar också att djuren på Skansen går lösa, så skulle det vara i verkligheten. Bilderna i den här boken är också ritade av Ilon Wikland. Betyg: J J J J J J J J (8) Prinsessan som inte ville leka Den här sagan handlar om en flicka som heter Lise-Lotta. Hon är inte som alla andra barn, men hon vill vara som alla andra. Lise-Lotta är prinsessa. Hon har ljust, lockigt hår och blå ögon som nästan alla prinsessor har. Hon har ett helt rum fullt med leksaker, hon kan få allt hon pekar på, men ändå vill hon inte leka. Lise-Lotta förklarar för mamma, drottningen att hon inte tycker om sina dockor och nej, hon vill inte ha en ny docka heller. Prinsessan bodde i ett fasligt vackert slott tilsammans med sin pappa kungen, sin mamma drottningen och hundra hovdamer och olika hovherrar. Några baran fanns det inte i slottet, för Lise-Lotta hade inga syskon. Drottningen tyckte inte att det gick an att prinsessor lekte med några som inte var prinsessor eller prinsar. En dag när Lise-Lotta är ute i trädgården ser hon en flicka i hennes egen ålder som står på andra sidan gallergrinden. Lise-Lotta blir helt förvånad, för hon trodde att det bara var hon som var liten. Ska Lise-Lott och Maja som flickan heter bli kompisar? Vad ska isåfall drottningen säga om hon ens behöver få veta det? Kanske blir prinsessan gladare nu? Den här sagan är en ganska "typisk" historia. Bra skriven och en histotria som nog de flesta småbarn gillar. Jag tycker att det är så roligt att läsa en sån här saga där prinsessan inte vill vara prinsessa och att hon leker med en tjej med inte världens bästa kläder som har en docka av trä. Betyg: J J J J J J J (7) av 10. Astrids barnsjukhus Astrids pengar går ofta till olika projekt och nu har hon skänkt pengar till ett barnsjukhus. 300 miljoner kronor har investerats och sjukhuset är byggt på Karolinska sjukhusets område. Sjukhuset öppnade den 4 mars 1998 och resultatet blev mycket lyckat. Varma färger, mjuka trägolv, fina väggmålningar med sagomotiv och ombonade patientrum med utdragssoffor som föräldrarna kan ligga i. Sjukhuset har plats för 170 sjuka barn, dessutom har de akutmottagning. Vårdsutveckligschef Britt-Marie Ygge säger så här till Aftonbladet: "Vi vill att hennes känsla för barnens, hennes anda, ska finnas här". Så att barnen ska kunna gå i skola har de kontakt med deras vanliga skola via datorn. I biblioteket står Kunskapens träd. I lekterapins rum kommer teatersällskap att spela pjäser och här kan barnen leka av sig med hundratals leksaker. För föräldrarna finns speciella föräldradagrum där föräldrarna kan ta en macka och kaffe och varva ner. Den 5 juni invigs sjukhuset, givetvis av Astrid själv. Ur Aftonbladets (4 mars) intervju med Astrid Lindgren själv: Minns du själv dina första sjukhus eller läkarbesök? -Jadå, det var när jag hoppat från höskullen och min klänning fastnade så att jag blev hängande. Det låter väldigt bra att varje barn får ha med sig en förälder som sover på sjukhuset. -Att föräldrarna får sova kvar hos barna på sjukhuset tycker jag är utmärkt. Jag minns en kuslig historia som utspelades i Småland på ett sjukhus sen jag blev vuxen. En liten flicka kom med magplågo och hade sina föräldrar med sig. Dom blev bryskt utmotade av sjuksköterskan och flickan sa "Jag ska bara säga en sak till mamma". Men det hjälpte inte, föräldrarna skickades hem. När de kom tillbaka nästa morgon var flickan död. Sånt ska inte få hända nuförtiden. Funderade du någon gång på att bli läkare eller sjuksköterska? -Jo, när jag var riktigt liten ville jag bli sjuksköterska. Det ville väl dom flesta flickor på den tiden. Till sist, vad önskar du dig mest just nu? -Jag hoppas att alla barn ska få det så bra som möjligt under sin sjukhusvistelse. Junibacken Junibacken, det är ju där Madicken bodde i filmen och boken. Nu har man gjort ett Junibacken på Djurgården i Stockholm också och där har jag varit. När vi var där på våren -96 så hade det just öppnat. Så det var jättelång kö för att komma in dit och det var kö nästan överallt. "Junibacken" är inte så stort. Det är inte bara Astrid's sagor som det stod om där utan även b.la Lennart Helsings. Men naturligtvis så är det ju mest om Pippi, Emil, Karlsson på taket och alla andra Astrids böcker. I ett rum så fanns det en massa olika bitar med sånger, ramsor och annat ur sagor. Sen fanns det ett rum med en massa fåtöljer, ett sk "mysrum", där fanns de flesta av Astrids sagor och även saker som såldes. I ett annat rum fanns det datorer med olika spel och sån't. De var mycket populära, speciellt en dator som man kunde göra egna kort till sina mor och farföräldrar, bästa kompisen, mamma, pappa eller någon annan på. Där fick man stå i kö länge. På övervåningen fanns det ett "Villa villekulla" med många rum, rutchkanor osv.. Där lekte ungar från 1-9 år + en som var ca. 13 år = jag. Men det var nog inget för mig, kände mig lite utanför där bland alla småungar. Jag tyckte inte att Junibacken var så jätteroligt att vara på för det var mest för yngre barn. Men det bästa var en bana som gick genom Astrids olika sagor. Man åkte i en kupé genom Junibacken, Nils Karlsson Pysslings lilla lägenhet, och när man kom dit så kändes allt verkligen som om man var liten som en tumme. Den elaka råttan var där, köttbullen som Nisse och Bertil delade på och allt var som man föreställt sig att det skulle vara. Man åkte vidare till Bullerbyn, sedan till Nangiala där man fick se det hemska vidundret Katla och hela tiden berättade Astrid vars man var i en liten "radio". Det var en jätterolig upplevelse. Inträdet till Junibacken är 75 kronor för vuxna (15 år och uppåt) och 35 för barn och pensionärer. Barn under 3år går in gratis. Betyg på "Junibacken" J J J J J J (6) av 10. Käll och litteraturförteckning #Astrids klokbok av Astrid Lindgren #Vildtoring och lägereld av Vivi Edström #Astrid Lindgren av Kerstin Ljunggren #Duvdrottningen av Mary Oving, Marianne Eriksson, Birgitta Sjöquist och Lena Törnqvist. #Astrid Lindgren och sagans makt av Vivi Edström #Astrid Lindgren av Margareta Strömstedt #Internetadressen http://www.aftonbladet.se Sagt av Astrid När jag skrev var jag oåtkomlig från alla sorger" Astrid Lindgren- En levnadsteckning Jag har blitt sådär en liten liten aning tämligen "berömd". Men det iss jag inte skriva om. Dagboken, annandag jul 1946 Nu har hon fått ett pris igen. Men jag har redan schabrak så att det räcker att ställa upp alla fönsterna med. Samtal med Margareta Strömstedt, mars 1989 Journalister är så envisa. Lämna ett tomrum i tidningen bara och skriv: - Här skulle det ha stått nåt om Astrid Lindgren, men hon ville inte. Aftonbladet, 4 maj 1976 Jag är så trött på den där Astrid Lindgren Återkommande suck i samtal med Margareta Strömstedt Den är tung som en pilstner. Jag är mycket stolt. Vid mottagandet av Sveska akademiens stora guldmedalj Något budskap har jag inte. Men jag vill gärna sprida en allmän tolerans för mänskligt vansinne. Svenska dagbladet, 28 september 1970 Besök hos ögonläkaren: - Så läser vi som vi brukar från vänster till höger. Astrid, 89: - Nä, så läser aldrig jag. Jag läser tvärtom, från höger till vänster. Man måste leva så att man blir vän med döden… tror jag, tra, la, la. Samtal med M.S i TV-program 1986 Var skriver Astrid sina böcker? I Furusund har Astrid ett lantställe där på balkongen hon har suttit och skrivit om många böcker. Det var Furusund hon såg framför sig när hon skrev böckerna och Saltkråkan. Annars sitter hon i sin säng hemma på Dalgatan där hon nu bor och skriver. Astrid skriver oftast tidigt på morgonen för hon är en riktig morgon människa. Om Astrid ska skriva om någon plats måste hon känna platsen ordentligt först. Det tog trettio somrar ute på hennes lantställe i Furusund innan hon kunde börja skriva om Saltkråkan. Astrid stenograferar, för bilderna och historierna inne i henne kommer så fort att hon inte skulle hinna med om hon skrev med vanlig skrivstil. En gång var det ett barn som skrev till henne och frågade hur hon gör för att skriva så bra böcker, om hon skriver om dem 100 gånger eller? Nej, Astrid skriver inte om böckerna 100 gånger. Men hon läser igenom sidan tyst för sig själv, ändrar det som låter fel och håller på så tills det låter helt naturligt. Hur ser hennes böcker ut i andra länder? Astrid Lindgren är en av världens mest kända författare. Hennes böcker finns översatta till 58 språk. Det är väldigt roligt att titta på de olika böckerna och se vad t.ex. Pippi heter i olika länder. I Danmark heter hon Pippi Löngströmpe. I England Pippi Longstocking. Frankrikes namn på Pippi är Fifi Brindacier. I Portugal Pippi Mediaslagas. I Polen heter hon Fizia Ponczoszanka. Hon ser inte heller likadan ut i alla länder. Helst hade Astrid velat att man skulle använda de Svenska illustrationerna i alla utländska översättningar. Men många länder vill ha sina egna illustratörer. Är det roligt att vara sådär känd? Astrid tycker fortfarande, efter så många år att det känns konstigt att hon har blivit känd. När hon ser sitt eget namn på löpsedlarna brukar hon tänka: "det var då ett väldigt ståhej kring den där mänskan Astrid Lindgren!". Astrid tycker att det är väldigt roligt att vara känd, men samtidigt är det också väldigt tröttsamt. Hemma hos Astrid ringer telefonerna hela tiden. Det är folk från hela världen som vill prata med henne. De vill fråga bl.a. om de får göra film på hennes böcker. Och om de får göra teater. Och vad hon ska ha betalt. O.s.v o.s.v. Hela tiden är det massor av folk som vill träffa henne. När hon var 84 år rusade hon fortfarande runt på möten och ibland när hon såg sig själv i spegeln tänkte hon: "vad håller jag på med egentligen? De flesta männsikor som är 84 år lever ett stilla liv som pensionärer. Men Astrid Lindgren får aldrig bli pensionär När hon går på stan kommer folk fram till henne. Astrid berättar att när de säger: -nämen, är det inte självaste Astrid Lindgren? Så brukar hon svara: -nää, det är Fingal Olssons syster. Utvärdering Det här arbetet om Astrid Lindgren har varit otroligt roligt att skriva. Jag har letat material om henne på internet och hittat väldigt mycket där. Biblioteket hade också väldigt många böcker, tyvärr var många av dem ganska svårlästa. Men det fanns en del bra böcker också. Jag har skrivit från ganska många olika böcker och det var en sak som jag blev väldigt förvånad av. Det stod samma sak i alla böcker. Ibland har det ju varit så att det står olika saker i olika böcker. Men i de böckerna jag har läst står det alltså likadant. Jag är verkligen glad att jag valde det här ämnet för det har som sagt varit så otroligt intressant. Jag har fått veta vad jag ville veta. Det enda som jag inte hann med var att skriva ett brev till Astrid, men jag har ändå fått svar på mina frågor genom böckerna och internet sidorna. Det är nästan lite sorgligt att sluta med detta arbete om Astrid nu! Sammanfattning Astrid föddes på gården Näs utanför Vimmerby den 14 november 1907. Hon bodde där med sin mamma Hanna, pappa Samuel August, tre syskon och några djur. Astrid hade en väldigt lycklig barndom, och hon tror att det är det som har gjort att hon blev det hon blev. Nästan allt hon skriver om i hennes böcker har hon varit med om själv. Många som hon har skrivit om är vänner eller släktingar från verkliga livet. Brittas och Annas farfar (i "Alla vi barn i Bullerbyn") är Astrids riktiga farfar. Madicken var en av Astrids närmaste barndomsvänner Anne-Marie. När Astrid var barn var hon väldigt påhittig och det är hon ju fortfarande. Det var alltid hon som fick hitta på alla lekar. Ungdomen beskriver Astrid som ett tillstånd. Hon tyckte att det var hemskt när hon var 13 år och upptäckte att hon inte kunde leka mer. Astrid var med såna som ansågs busiga och uppkäftiga. Man kan tro att Astrid hade väldigt roligt med dem, men innerst inne var hon bara ledsen. När Astrid var 19 år fick hon en son, Lars, pappan ville hon inte ha någon kontakt med och själv klarade hon inte av barnet så hon var tvungen att sätta honom på fosterhem tills vidare. Astrid hittade mannen hon ville gifta sig med, Sture, och då hade hon hämtat tillbaks Lars. Några år senare fick de en flicka tillsammans, Karin. Det är p.ga av Karin som Pippi Långstrump kom till. En dag sa hon bara: -mamma, berätta om Pippi Långstrump. Och då gjorde Astrid det. När Astrid ramlade och stukade foten fick hon tid över att skriva böckerna om Pippi. Astrids böcker har översatts till 58 olika språk. Astrid får aldrig tid till att bara vara pensionär. Telefonen går varm hela tiden. Enkätsammanställning Medverkande: Kvinnor Lågstadiet- 8 st. Mellanstadiet- 5 st. Högstadiet- 4 st. Lärare/Personal- 1 st. Män Lågstadiet- 8 st. Mellanstadiet- 3 st. Högstadiet- 7 st. Lärare/Personal- 3 st. a.. Vet du vem Astrid Lindgren är? ALLA visste vem hon var. b.. Kvinnor Lågstadiet- Alla har sett Madicken, Pippi, Bröderna Lejonhjärta, Alla vi barn i Bullerbyn, Karlsson på taket, Lotta på Bråkmakargatan på film. De flesta har läst Pippi, Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio och Emil i Lönneberga. Det flesta har sett på film. Mellanstadiet- Mellanstadietjejerna har också sett mest filmer och inte läst många böcker alls. De filmer som alla har sett är: Vi på Saltkråkan, Madicken, Pippi Långstrump, Bröderna Lejonhjärta, Alla vi barn i Bullerbyn, Nils Karlsson Pyssling, Emil i Lönneberga och Rasmus på luffen. Den enda bok som nästan alla (4/5) har läst är Emil i Lönneberga. Högstadiet- Högstadietjejerna har läst nästan lika många böcker som de sett filmer. Men filmer dominerar här också. De filmer som alla har sett är: Vi på Saltkråkan, Madicken, Pippi Långstrump, Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio, Alla vi barn i Bullerbyn, Nils Karlsson Pyssling, Emil i Lönneberga, Karlsson på taket, Ronja Rövardotter och Lotta på Bråkmakargatan. Den enda bok som alla har läst är Pippi Långstrump, men nästan alla har läst samma böcker som de har sett på film. Lärare/Personal- Den enda vuxna kvinnan har läst samma böcker och sett samma filmer/böcker som högstadietjejerna har sett/läst. Män: Lågstadiet- De filmer som alla eller nästan alla har sett är: Vi på Saltkråkan, Madicken, Pippi Långstump, Bröderna Lejonhjärta, Alla vi barn i Bullerbyn, Karlsson på taket, Ronja Rövardotter och Rsmus på luffen. Killarna i den här åldern har inte läst så många böcker, men de som de flesta har läst är Pippi och Mio min Mio och Karlsson på taket. Mellanstadiet- Alla killar i den här åldern har sett Rsmus på lugffen, Vi på Saltkråkan, Pippi Långstrump, Karlsson på taket, Ronja Rövardotter och Emil i Lönneberga. De har nästan inte läst några böcker alls. Högstadiet- Killarna på högstadiet har inte heller läst många böcker, några har inte läst en enda Astrid-bok! Men de har sett på många fiilmer: Vi på Saltkråkan, Pippi Långstrump, Bröderna Lejonjärta och Emil är filmer som alla har sett. Vuxna/Personal- "Gubbarna" har alla sett på: Vi på saltkråkan, Pippi Långstrump, Bröderna Lejonhjärta, Alla vi barn i Bullerbyn, Nils Karlsson Pyssling, Karlsson på taket, Ronja Rövardotter och Lotta på Bråkmakargatan. Böcker som alla har läst är Pippi, Emil och Karlsson på taket. c.. Tycker du att Astrid Lindgren är en bra författare? Kvinnor ALLA som har svarat tycker att hon är det! Män Lågstadiet- Alla som har svarat tycker att hon är det. Mellanstadiet- 1 tycker att hon är det, 2 vet inte. Högstadiet- 5 st tycker att hon är bra, 2 vet inte. Lärare/Personal: Alla tycker att hon är det. d.. Om ja, varför? Kvinnor Lågstadiet- "Hon skriver roliga och bra böcker". " Hon skriver så man förstår". " Hon har bra fantasi". "Hon skriver så bra böcker". "Hon skriver spännande böcker". "Hon skriver så man förstår". Mellanstadiet- "Hon skriver så både barn och vuxna förstår". "Hon skriver bra sagor". "Hon skriver bra böcker". "Hon är bra på att beskriva saker och hon skriver ganska olika böcker. Hon blandar både spänning och humor". Högstadiet- "Hon skriver roliga och fantasifulla böcker". "Hon skriver händelserikt och spännande med mycket fantasi". "Hon skriver och berättar på ett fängslande sätt. Hon får en att vilja fortsätta titta eller läsa". "Hon skriver böckerna som om hon själv var barn. Hon skriver så att bara barn förstår det roliga och bra med historien". Lärare/Personal- "Livlig fantasi och roliga ordlekar". Män Lågstadiet- "Hon är bra". "Hon skriver bra böcker". Resten hade inte tid att svar på frågan. Mellanstadiet- "Hon skriver bra böcker". Resten har inte svarat. Högstadiet- "Hon skriver så bra böcker". "Blää, vet ej, orkar inte formulera". Resten har skrivit "vet ej" eller inte svarat på frågan. Lärare/Personal- "Hon skriver väldigt bra berättelser, mycket bra äventyrssagor". "Fångar barnen i deras egen värld. Fantasifull, naturligt och är som ett barn i sinnet med sin egen finurlighet. Mycket duktig". "Hon är världsettta". e.. Vad tycker du om Astrids böcker/filmer? Kvinnor Lågstadiet- 5 stycken har svarat "bra" och en "bra, intressanta och spännande". Mellanstadiet- 4 stycken har svarat "bra" och en "ganska bra". Högstadiet- "Jag älskar alla hennes böcker och filmer, när man läser känns det som om man själv är med. Inget av det hon gjort är dåligt". "Dom är roliga, an lever in i filmen/boken". "Dom är bra, det är alltid roligt att titta när dom går på TV". "Dom är bra, de är fantasirika". Lärare/Personal- "Bra". Män Lågstadiet- 2 stycken har svarat "Bra". En har svarat "Dom är roliga". Mellanstadiet- "Bra" och "Ganska bra". Högstadiet- "Bra". "Sådär". "Ganska bra". "Skitbra". Vuxna/personal- "Bra". f.. Tycker du att det är bäst att läsa boken eller se filmen? Kvinnor Lågstadiet- 5 st har svarat filmen och 1 både och. Mellanstadiet- 1 har svarat boken, resten filmen. Högstadiet- 3 har svarat boken och 1 har svarat att det beror på. Lärare/Personal- Boken. Män Lågstadiet- Alla som har svarat skrev "se filmen". Mellanstadiet- 2 har svarat att det är roligast att se filmen,1 har svarat både och. Högstadiet- Alla har svarat att det är roligast att se filmen. Lärare/personal- 2 har svarat "se filmen" och 1 "läsa boken". 7. Vilken är din favoritbok av Astrid alla böcker? Kvinnor Lågstadiet- Endast en har svarat. Hon svarade "Mio min Mio". Mellanstadiet- Många har valt flera böcker. 2 stycken skrev Pippi. 1 skrev Mio min Mio. 1 Bröderna Lejon hjärta. 1 Allra käraste syster. 1 Vi på Saltkråkan. 1 Emil. Högstadiet- Även här har många valt flera böcker och vissa inga alls. 1 Mio min Mio. 2 Pippi. 2 Ronja. 1 Allra käraste syster. 1 Alla vi barn i Bullerbyn. Lärare/personal- Bröderna Lejonhjärta. Män Lågstadiet- Endast en svarade… han skrev "Rasmus på luffen". Mellanstadiet- 1 Lotta på Bråkmarkargatan. 1 Karlsson på taket. 1 Mio min Mio. Högstadiet- 1 Pippi. 2 Emil. 1 Bröderna Lejonhjärta 1 Karlsson på taket. Lärare/Personal- 2 Emil i Lönneberga. 2 Pippi Långstrump. 1 Mio min Mio. 1 Bröderna Lejonhjärta. 8. Vem är din favorit av alla barnboksförfattare? ALLA som har skrivit någon har skrivit Astrid, utom en (lärare/personal, kvinna) som har skrivit Elsa Beskow. En manlig lärare har skrivit Maria Gripe och Astrid Lindgren.